Summa sidvisningar

fredag 20 maj 2016

Egen tid ger inre frid

Sitter med en öl i solen på en uteservering i Visby hamn. Så jävla skönt. Har en ledig dag och ska jobba i helgen så, jag unnar mig egen tid. Egen fri tid.
Härligt att vara mitt i försommarvimlet. Båtar kommer och går, resande kommer och går. Den där sköna pulsen som bara finns sommarsäsongen är så häftig. Nu anlöper nya Gotlandsbåten, en välkommen ny bild i hamnen.
Men det är alltid något nytt när sommaren drar igång. Nya butiker, restauranger och hur blir det med skottkärran i år, de med blommor som flyttades runt i stan. De var ett fint inslag i stadsbilden.
Har det gott i solen så det blir en öl till.

Ha de gott, alla!!

söndag 25 januari 2015

Jösses vad tiden går fort...

när man har roligt.
Sitter ikväll och lyssnar på Brad -min bäste vän- Paisley, och har äntligen fått lite skrivarlust igen.
Det är snart ett år sedan jag bloggade, usch vad tiden försvann snabbt.
2014 försvann snabbt som ögat och det är bra på ett vis men så klart tråkigt för allt jag skulle hunnit med.
2014 var året som började med att jag var arbetslös men sedan våren jobbar jag med hemtjänst som timvikarie.
2014 var året som började med flera besök på onkologen som nära anhörig men där behandlingen gjort nytta och det ser mycket bättre ut nu. Underbara underverk!!

Åter till min nya arbetslinje eller vad det nu kan kallas. Hemtjänst var inte något jag tänkt som mitt yrke, det låg väldigt långt iväg.

Men, jag har ju jobbat med det mesta och när frågan kom så, ja, varför inte. Jag kan ju inte veta om jag inte provat så, ja jag var på. Timvikarie, sommarjobb och nu är jag ännu kvar och det är det sämst betalda jobb jag haft men jag trivs rätt bra. Människor av alla de slag är fantastiska och gamla, sjuka eller vem det än är så har alla ett livsöde olik någon annans. Det sorgliga är inte åldrande eller det som följer i dess spår, det sorgliga är att samhället inte har plats för alla, det finns inte resurser, inte förståelse eller vad det nu handlar om. Respekt, vi har inte respekt, eller så respekterar vi inte de äldre. Något är snett på riktigt.

Hur som helst så känns det för det mesta bra när dagen är slut, det känns att jag gjort skillnad med min insats "på golvet", närmast den det gäller.

Ibland undrar jag tyst för mig själv varför jag inte satsade på vården från början...ja vad vet man om livets alla kringelikrokar.

Jobbar inte heltid så såklart funderar andra hjärnhalvan på vad jag mer skulle kunna göra. Att vara timvikarie är väldigt oregelbundet så det är lite klurigt att kombinera med annat jobb. Funderar på några olika vägar, nja vi får se, smyger nog igång någonting om ett tag.

2014 var året som jag höll vikten med/efter Itrim. Kanon.

Har tappat mitt eget musicerande och det gillar jag inte, saknar det men kommer inte igång. Ok, karaoke är ju roligt men inte det jag  menar. Behöver den ventilen att skriva och komponera...fan, måste komma igång igen.

Annars är ju livet ganska ok och inte mycket å klaga på.

Ta det lugnt i trafiken!










måndag 4 augusti 2014

Räcker aldrig till

Det är så frustrerande att aldrig räcka till, att inte finnas på rätt plats när det behövs. Att vara mamma och farmor/mormor till barn och barnbarn utspridda i landet är frustrerande ibland. Jag känner mig så värdelös som inte finns där för alla hur mycket jag än vill. Det är skit och inget jag önskar men, så är det.
Hade jag fickorna fulla med guld hade läget varit ett annat, men nu är det som det är, jag kan tyvärr inte locka med rikedomar så...Jag är så glad att vi fick besök i sommar trots jobb och trångt där hemma. Jag älskar mina barn och vill alla väl i alla väder.

onsdag 26 februari 2014

Hitta glöden gång efter gång

det är inte alltid så enkelt. Nu menar jag inte i äktenskap eller så utan i det personliga brevet som man skriver till en tänkt arbetsgivare.

Och det har ju blivit några stycken på ett år.

Det finns massor med tips  om hur man skriver det rätta brevet, hur man INTE ska skriva, hur man fångar intresset och hur man kan bli dissad.

Jag tänker, det finns många som ska tjäna pengar på de arbetslösa.

Om jag var arbetsgivare skulle jag nog genomskåda fjäsket och dutti-duttandet. Jag skulle förstå att i tider som dessa är alla desperata för att få en chans till jobb.

Självklart finns det jobb som jag jättegärna skulle vilja ha och som skulle passa som handen i handsken.
Men att vara övertygande i ett brev, när jag skrivit brev efter brev efter brev.

Har äntligen fått svar på hur många vi är över 55år som är arbetslösa på Gotland, men det satt långt inne, vi är 900 personer. Ca 100 har varit arbetslösa mer än ett år sk långtidsarbetslösa. Hur många som blivit arbetslösa nyligen och hur många som är i aktivitet förtäljer inte historien.

Det blir ganska många brev företagaren ska läsa, många svar om att tjänsten är tillsatt av annan sökande.

Snart är mina a-kassedagar över och förbi, då blir det dags för "aktiviteter av olika slag".

Måtte jag få chansen till ett jobb innan dess, snälla någon. Det är så onödigt att jag ska vara arbetslös.

Men jag är det och jag tränar på och håller mig i form i falla att.......








 

torsdag 13 februari 2014

Den gröna avundsjukan...

Har gått arbetslös i ett år drygt och känner mig ibland värdelös och dum i huvet som inte lyckas hitta ett jobb men jag tror jag kan va lugn. Det finns de som är dummare och mer värdelösa än mig.

Varför får Region Gotlands ansvariga göra så dumma saker, så dumma att jag blir mörkrädd och funderar starkt på att flytta här i från.

Frågan är också varför en enskild person kan överklaga och påverka så pass stora beslut in absurdum. Det går att rasta hunden över allt, ta bara med en bajspåse. Om det är tält eller  villavagn spelar ju ingen roll.

Grön avundsjuka, det är bara grön avundsjuka.

Nu blir det ännu fler som står utan jobb i sommar. Bra jobbat RG. För om ni ska driva campingen har ni har väl bara praktikplatser åt unga, eller?

Visby Strandby och Snäck är ju ett av de ställen vi som gotlänningar med stolthet har kunnat rekommendera. Innan Pigges tid där höll man tyst om Snäck. Lika så med Norderstrand, förut var det skamfläckar.

I min värld har jag lärt mig att åtminstone försöka skaffa en egen åsikt och vi har bott en helg i villavagn på Snäck och det var toppen. Vi tältade på Norderstrand i somras och det var kanon.
Ännu när vi bodde i Väte kunde det hända att vi tog in på hotell i Visby t ex Strand Hotell, Villa Borgen och Gute. 500 000 turister kan inte ha fel, som vi brukar säga, så varför åka härifrån. Vi har hyrt stuga i Slite Strandby och det var suveränt, en så jävla bra idé, drömstuga.

Tillbaka till villavagnarna:
Varför gör man inte rätt från början och varför tar man inte konsekvenser. Nej jag blir mörkrädd. Nu ska det "lösas" med en skandal. Fy fan. Sorgligt.
Hur ska RG förklara detta under Almedalsveckan att man tar hit en finlandsfärja samtidigt som en gotländsk anläggning tvingats bort.

Ja du Pigge, det är farligt att visa muskler när det gäller då får man skit. Hoppas du och de dina orkar kämpa på, du har stöd av många, här är en.






lördag 25 januari 2014

Vad är viktigt, egentligen...

Det är så många måsten och krav, så ska det vara, så ska jag vara och så ska du vara...

Ja egentligen, vad eller vem bestämmer vad som är viktigt?
Varför ska man va på ett visst sätt om man inte tycker så själv, i hjärtat?
Vem har rätt att bestämma över mig och hur jag ska tycka eller vara?
Vem har rätt att döma eller försvara?
Vad är det viktigaste nu och här?
Det är många som frågat dessa frågor och de uppstår när man ställs inför en större fråga.

Varför blev han eller/och hon drabbad av cancer. Det handlar inte om hur mycket pengar man har, hur lite pengar man har eller vilken släkt man kommer ifrån. Helt utan urskiljning av något slag drabbas någon. Barn, föräldrar, syskon, kompisar, arbetskamrater, alla.

Är lidandet bara till för att skaka om de som inte blivit sjuka själva, är det ett redskap, ett djävulskt redskap för att skrämma oss små människor. För ingen går oberörd. Ingen skonas.

Det anfaller från flera håll, ibland samtidigt och ibland lite pö om pö så man ska tro att det är över. Men icke. Det får liksom aldrig vara lugnt, nej.

Hur ska jag tolka budskapet, vad är det jag ska göra? Vilket är budskapet?
Det känns som mycket rämnar runt omkring samtidigt som jag ser allt mycket klarare.
Skit också! Vet ingenting. Vet allt.

Så jag får tänka på det som är viktigt, här och nu.
Kära, nära här och nu, så får det bli.

Alla borde göra sin To-do lista och verkligen se till att göra nu, det innan det är för sent.

Oro är ingen bra motor, det förstenar.

Upplevelser och gemensamma minnen ger energi och tröst.

Kram!!!














torsdag 9 januari 2014

Bra och dåligt 2013


Det bästa under året är svårare, det har varit så mycket bra som passerat.

Vädret, sommaren var ju helt underbar på Gotland. Upplevde Visby som jag aldrig gjort förut med härliga turister, kulturutbud i massor, tälta på Norderstrands camping, släkt och vänner på besök i en underbar blandning.

Att ta tag i livet och satsa på hälsan är nog ändå det bästa beslutet jag tagit under året. Blodtryck, vikt, kondition, BMI, allt är under kontroll. Jag äter smartare och tränar. Jag tränar på gym 2ggr/vecka och ser till att gå promenader varje dag. Det är stort för att vara jag.


Det sämsta under 2013 var nog kommentaren "Är det inte lika bra att sluta nu innan du börjar må psykiskt dåligt" - sagt av fackliga ombudet vid provanställningen i Region Gotland i våras.
Hon var ganska slipad hon :-)
Fi fan.

Sen var det starroperation och glaskroppsavlossning, armfraktur, inget jobb, fan å hans mormor men det ordnar sig med det om det inte redan gjort det.

Ser fram emot det nya året med spänning. Det har börjat ganska bra redan.

Ha de gott!