Summa sidvisningar

söndag 25 januari 2015

Jösses vad tiden går fort...

när man har roligt.
Sitter ikväll och lyssnar på Brad -min bäste vän- Paisley, och har äntligen fått lite skrivarlust igen.
Det är snart ett år sedan jag bloggade, usch vad tiden försvann snabbt.
2014 försvann snabbt som ögat och det är bra på ett vis men så klart tråkigt för allt jag skulle hunnit med.
2014 var året som började med att jag var arbetslös men sedan våren jobbar jag med hemtjänst som timvikarie.
2014 var året som började med flera besök på onkologen som nära anhörig men där behandlingen gjort nytta och det ser mycket bättre ut nu. Underbara underverk!!

Åter till min nya arbetslinje eller vad det nu kan kallas. Hemtjänst var inte något jag tänkt som mitt yrke, det låg väldigt långt iväg.

Men, jag har ju jobbat med det mesta och när frågan kom så, ja, varför inte. Jag kan ju inte veta om jag inte provat så, ja jag var på. Timvikarie, sommarjobb och nu är jag ännu kvar och det är det sämst betalda jobb jag haft men jag trivs rätt bra. Människor av alla de slag är fantastiska och gamla, sjuka eller vem det än är så har alla ett livsöde olik någon annans. Det sorgliga är inte åldrande eller det som följer i dess spår, det sorgliga är att samhället inte har plats för alla, det finns inte resurser, inte förståelse eller vad det nu handlar om. Respekt, vi har inte respekt, eller så respekterar vi inte de äldre. Något är snett på riktigt.

Hur som helst så känns det för det mesta bra när dagen är slut, det känns att jag gjort skillnad med min insats "på golvet", närmast den det gäller.

Ibland undrar jag tyst för mig själv varför jag inte satsade på vården från början...ja vad vet man om livets alla kringelikrokar.

Jobbar inte heltid så såklart funderar andra hjärnhalvan på vad jag mer skulle kunna göra. Att vara timvikarie är väldigt oregelbundet så det är lite klurigt att kombinera med annat jobb. Funderar på några olika vägar, nja vi får se, smyger nog igång någonting om ett tag.

2014 var året som jag höll vikten med/efter Itrim. Kanon.

Har tappat mitt eget musicerande och det gillar jag inte, saknar det men kommer inte igång. Ok, karaoke är ju roligt men inte det jag  menar. Behöver den ventilen att skriva och komponera...fan, måste komma igång igen.

Annars är ju livet ganska ok och inte mycket å klaga på.

Ta det lugnt i trafiken!