Summa sidvisningar

torsdag 18 maj 2017

Det mest orimliga i mitt liv har hänt

Ett år har gått...
och inget, nästan inget är sig likt.

Senaste inlägget jag skrev var i maj förra året, allt var ok, läget så där ganska under kontroll. Kändes ganska bra att sitta på hamnen och ta en öl och filosofera lite. Så som det ska vara i livet.

Nu ett år senare har jag sorg, dubbel sorg. Orimligt, ett ord som dyker upp i mitt huvud hela tiden. Det är orimligt. En bror och en syster är borta, en väldigt snabbt och den andra efter lång tids sjukdom.
Men det spelar ingen som helst roll hur de dog, de är borta och det finns ingen återvändo. Det var sexton dagar mellan och vi är många som är trasiga nu. Barn, föräldrar, sambo, syskon, barnbarn, svågrar, svägerskor, vänner, arbetskamrater, grannar m fl.
Jag har förlorat två syskon och kan bara tala för mig och hur jag ska klara att gå vidare, ett sätt för mig är att skriva.
Det gör så jävla ont och jag gråter. Känslan är som att bli amputerad. En kroppsdel slets bort och den andra sågades sakta, sakta bort. Mina båda äldre syskon som funnits där hela mitt liv är borta, vi har grälat och bråkat men också gjort så mycket roligt tillsammans, nu är de inte här längre. Orimligt.
De gick bort i april och begravdes i maj.
Nu efter allt så kommer sorgen och pö om pö fattar jag vad som egentligen hänt. Jag har varit med och sett, sagt hej då på dödsbäddarna men ändå är det så overkligt och orimligt.
Begravningar, blommor, tårar och allt som tillhör har varit som en film, det har varit för mycket att ta in.
Det känns som om jag har en stor tung volangkjol av sorg omkring mig, det känns ensamt.
Just nu är jag inte stark, saknaden är så stor och va fan fick de inte leva för, de hade så mycket kvar att ge och få.
Det är så många tankar som kommer, jag ser rapsen blomma eller Mårbacka pelargoner eller ja det finns minnen överallt och nån gång längre fram kommer det att bli leende och glada minnen men just nu blir det bara tårar. Nu måste jag igenom en jävla tung passage.

Solen kommer att stiga men just nu är det tungt som det måste få vara.
Skulle det vara enkelt då vore inte livet mycket värt.